Syfte

Syfte:
Att undersöka transporten genom cellmembranet och dess semipermeabilitet
Teori:
Vid laborationen användes färgämnet neutralrött som är en pH-indikator som har ett intervall på pH-värdena 6,8 till 8,0
När pH-värdet är lågt(sur) blir lösningen röd och när värdet är högt(basisk) blir lösningen orangegul.
För att separera partiklar används metoden centrifugering. Den vätska med färgämne som fåtts fram placeras i ett eppendorfrör och sedan i centrifugen för att centrifugeras. När det roteras så pass fort så delas lösningen upp i två delar. Ett övre skikt (supernatant) och ett undre skikt (sediment)
Natriumhydroxidjoner är starkt basiska, de kommer från det vattenlösliga ämnet Natriumhydroxid.
Passiv transport är transport av kemiska föreningar i membran. Utan att energi krävs så åker de kemiska föreningarna dit koncentrationen av föreningen är lägre. Passiv transport kan ske genom bl. a. diffusion.
Processen diffusion innebär att partiklar rör sig från områden med hög koncentration till områden med lägre vilket leder till att skillnaden i koncentration i ett slutet system utjämnas.
Ammoniak är vattenlöslig. Vid kontakt med vatten bildas ammoniumhydroxid, en lösning av ammonium- och hydroxidjoner, vilket bildar en stark basisk lösning.
Jästcellernas cellmembran är semipermeabelt. Det innebär att mindre, oladdade molekyler kan diffundera (blandas och jämnas ut) genom cellmembranet. Den inre miljön i jästcellerna är sur och vid upphettning denatureras (görs onaturlig) jästcellernas proteinmolekyler.
Natriumvätekarbonat har låg löslighet i vatten. Vid upphettning och vid kontakt med syror sönderdelas det.

Materiel:
Eppendorfrör, bägare, pippetter, E-kolvar, mätglas, centrifug, mikrovågsugn, natriumhydroxid 1 M, natriumvätekarbonat 0,1 M, ammoniak 2 M, neutralrött 0,02 %, jäst
Utförande:
Tre stycken E-kolvar märktes upp 1-3 och 20 ml natriumvätekarbonat tillsattes i varje kolv, därefter tillsattes även 1 ml neutralrött. Färgen noterades. 5 g jäst löstes upp i 10 ml natriumvätekarbonat och fördelades sedan på de tre kolvarna. Färgen noterades. Ett eppendorfrör som nämndes till “A” fylldes med lösning från kolv 1 och därefter hettades resten av innehållet i kolv 1 upp och färgen noterades. Ännu ett eppendorfrör fylldes med lösning från kolv 1 men denna gång var den upphettad. Röret döptes till “B”. Både kolv A och kolv B centrifugerades några minuter och färgerna noterades. Därefter tillsattes det 10 droppar ammoniak till kolv 2 och 10 droppar natriumhydroxid till kolv 3 och färgen noterades. Ett till eppendorfrör döptes till “C” och fylldes med lösning från kolv 2 och ett annat döptes till “D” och fylldes med lösning från kolv 3. C och D centrifugerades några minuter och färgen noterades.
Resultat
Färgen ändrades när de nya kemikalierna tillsattes i e-kolvarna
Tabell 1. Tabellen visar de olika lösningarnas färger.
Lösning Färg
1. Natriumvätekarbonat och neutralrött Klar orange
2. Lösning 1 + jästlösning Grumlig rosa
3. Lösning 2 kokad Grumlig gul/beige
4. Lösning 2 + ammoniak Grumlig Orange
5. Lösning 2+ natriumhydroxid Grumlig rosa

We Will Write a Custom Essay Specifically
For You For Only $13.90/page!


order now

Tabell 2. Tabell 2 visar supernatantens och sedimentets färg i sina eppendorfrör.
Eppendorfrör Sedimentets färg: Supernatantens färg:
A (lösning 2) Rosa Klar
B (lösning 3 (lösning 2 kokad)) Ljus orange Ljus orange
C (lösning 4) Ljus orange Ljus orange
D (lösning 5) Rosa Klar

Diskussion
I lösning 1 så blev det en klar orange färg (se tabell 1). Detta är för att i lösning 1 så finns det natriumvätekarbonat som är en bas, det blir mycket hydroxidjoner i lösningen som då gör hela lösningen basisk och därför blir den röda färgen från neutralrött orange.
Lösning 2 fick en rosa grumlig färg (se tabell 1). Denna färg uppstod eftersom att en del av neutralrött diffunderade in i jästlösningens celler. Cellerna hos jästen har en sur inre miljö och det kunde man även se på färgen som lösningen blev, alltså nästan röd (rosa). I eppendorfrör A med lösning 2 i sig kunde man se att neutralrött diffunderade in i lösningens jästceller och gjorde sedimentet i botten helt rosa, supernatanten antog en klar nästan genomskinlig färg. Det mesta av mängden neutralrött har alltså diffunderat in i jästcellerna och efter centrifugeringen sedimenterats. Detta kan jag tänka mig bero på skillnaden i vattenpotentialen innanför och utanför jästcellerna. Neutralrött diffunderade då från lösningen till jästcellerna för att jämna ut.
Lösning 3 fick en grumlig gul/beige färg (se tabell 1). Det som hände när lösningen fick koka ett tag var att membranet blev instabilt och det sura inret i jästen kom ut i lösningen, även natriumkarbonaten blev sönderdelad vid kokningen. Det sura beblandade sig då med det basiska men koncentrationen av hydroxidjonerna var större resulterade det i att lösningen blev basisk och antog den gulbeigea färgen som uppstod. Efter centrifugeringen av eppendorfrör B där den kokade varianten av lösning 2 hälldes i så antog sedimentet en ljus orange färg och även supernatanten blev ljus orange (se tabell 2). Varför båda skikten blev basiska och antog den orangea färgen var för att cellmembranet som läckte vid kokningen gjorde så att neutralrött blandade ut sig i den basiska lösningen och på så sätt blev både supernatanten och sedimentet basiska och fick den orangea färgen.
Lösning 4 antog en grumlig orange färg (se tabell 1). I denna lösning så kom ammoniak kontakt med lösning 2 och ammoniumhydroxid bildades + att pH-värdet höjdes. När eppendorfrör C centrifugerades så blev både supernatant och sediment ljust orangea precis som i eppendorfrör B. Detta måste ha varit för att jästcellernas cellmembran blev nedbrutet av ammoniumhydroxid så att cellernas sura inre miljö blandade sig med resten av lösningen. Precis som i lösning 3 så blev hela lösningen basisk då koncentrationen av hydroxidjoner var större än koncentrationen hydroxoniumjoner och blev därför orange=basisk.
Lösning 5 antog precis som lösning 2 en rosa grumlig färg (se tabell 1). När lösning 2 blandades med natriumhydroxid så avgav natriumhydroxiden hydroxidjoner och självklart blev lösningen mer basisk och pH-värdet ökade. Eftersom att hydroxidjonerna är negativa så kan de inte transportera genom cellmembranet hos jästcellerna. Den mesta andelen neutralrött fanns innanför membranet så därför behöll den sin rosa färg och blev aldrig basisk. När eppendorfrör D centrifugerade så blev supernatanten klar och sedimentet antog en rosa färg. De sura jästcellerna hamnade i sedimentet och gjorde det rosa och de basiska hydroxidjonerna hamnade i supernatanten som då blev basisk.
Förklaringen till att supernatanten var mer klar i rör A och D och mer orange i rör B och C var för att jästcellernas cellmembran i rör B och C blev instabila och läckte igenom när de centrifugerades. Koncentrationen neutralrött var högre i supernatanten i rör B och C än i A och D och det resulterade slutligen i den starkare färgen.
Felkällor:
Det material som användes kan ha varit smutsigt och risken att materielen inte var helt rena vid användning är trolig. Vi diskade inte materielen noggrant innan användning och eftersom att de används dagligen av elever så kan det ju ha varit spår av gamla kemikalier som påverkat resultatet och medtagits i beräkningen.
Mänskliga faktorn. Eftersom att vi själva hällde och mätte upp de olika kemikalierna blev inte mängderna helt exakta, detta kan ju ha påverkat vårt resultat men mätningarna utfördes bra så denna felkälla är inte så tillförlitlig.
Mätinstrumenten behövde inte vara fullt tillförlitliga. De som användes vid laborationen kan visa felaktiga värden, vilket kan påverka resultatet. Felkällan kan dock försummas då de felaktiga värden som visades mest troligt utgör en procentuellt liten del.

x

Hi!
I'm Marcia!

Would you like to get a custom essay? How about receiving a customized one?

Check it out